De samverkande aktörernas roller inom sociala utfallskontrakt kan variera beroende på kontext och område och därmed kan strukturen för utfallskontraktet se ut på olika sätt. En grundpelare i sociala utfallskontrakt är att förbättrade sociala och hälsomässiga utfall ska leda till en ersättning till involverande parter och besparing av offentliga resurser. Detta regleras genom ett kontrakt mellan utfallsansvarige och investerare.
Den utfallsansvarige förbinder sig därmed gentemot investerare att leverera specifika insatser och sträva efter definierade mål för målgruppen. Investeraren får rörlig ersättning baserat på uppnådda utfall. För att begränsa investerares ersättning införs ett ersättningstak. I vissa fall är projektägare och finansiär samma aktör (se case: SOC för minskad sjukfrånvaro).
Utförare upphandlas med utfallsbaserade avtal och får därmed ersättning som är delvis beroende av utfall. Utfallsfokuset i sociala utfallskontrakt förstärker behovet av transparens och robust uppföljning, vilket intermediären (RISE) bistår med. RISE initierar nulägesanalyser tillsammans med andra parter för att identifiera behovs hos målgruppen, utformar utfallskontrakt samt mäter utfall och agerar stöd för samtliga aktörer i projektprocessen.