Government Outcomes Lab publicerade i mars en artikel som undersöker hur offentlig sektor kan förbättra utfall för insatser inom ramen för sociala utfallskontrakt med hjälp av ekonomisk teori om transaktionskostnader. Transaktionskostnader är de kostnader som uppstår då en aktör väljer att köpa en vara eller tjänst från utomstående aktörer istället för att producera internt. Ett socialt utfallskontrakt där en del av den upphandlade tjänsten ersätts baserat på tjänsteleverantörens prestation innebär att risken för projektet delas mellan flera parter i projektet, till skillnad från en traditionell insats där den upphandlande parten tar hela risken. Formerna för ersättningen förutsätter en noggrann och väl genomarbetad form för uppföljning och utvärdering som säkerställer att alla parter bidrar med sin del. Vidare förutsätter kontraktsmodellen ett tydligt formulerat kontrakt som reglerar de olika parternas åtaganden och som definierar det utfallsmått som ligger till grund för ersättningen. Detta innebär att transaktionskostnaderna för ett social utfallskontrakt aldrig kan vara noll. Däremot finns det potential att utforma kontrakt som håller ned transaktionskostnader men som säkerställer god kvalitet och önskvärt utfall som innebär en långsiktig samhällsekonomisk vinst.

GO Lab poängterar att införandet av sociala utfallskontrakt innebär en kompromiss mellan transaktionskostnader och de positiva sociala utfall som insatsen förväntas ha.  För att säkerställa ett kontrakt som balanserar transaktionskostnader och bästa möjliga utfall föreslås tre konkreta mål:

  1. En tydlig definition av målgruppen för att undvika breda eller snedvridna tolkningar och för att säkerställa att man når de personer som är i störst behov av insatsen. I kriteriet ingår två delmål:
    • Val av målgrupp utförs av en objektiv part för att undvika att endast de individer som är lättast att hjälpa inkluderas
    • Variationen i stödbehov för individer i målgruppen är minimal för att undvika att man koncentrerar insatser på de personer som är lättast att hjälpa.
  2. Definitionen av utfallsmått är i linje med de mål som ligger till grund för insatsen. Utfallsmåttet bör innebära en tydlig skiljelinje mellan ett lyckat och ett misslyckat utfall. För att uppnå ett lämpligt utfallsmått bör hänsyn tas till tre sammanhängande kriterier:
    • Det finns tydlig och väletablerad evidens kring kausalitet mellan insatsen och det önskade utfallet
    • De sociala utfallen innebär en långsiktigt positiv påverkan på individ och samhälle som inte slutar när projekttiden avslutas
    • Utfallen mäts under en tillräckligt lång tid för att kompensera för eventuell tidsbunden variation i utfallet.

  3. Kostnaden för insatsen speglar de fördelar som utfallet innebär för den utfallsansvarige och målgruppen, samt den samhällsekonomiska nytta som insatsen förväntas medföra.

I rapporten konstateras att de marginella transaktionskostnaderna för sociala utfallskontrakt rimligen minskar i takt med att best-practice och kompetens byggs upp. Genom att bygga kompetens och kunskap kring utvecklingen av modeller för att testa nya insatser som säkerställer kvalitet i uppföljning av utfall på nya tillämpningsområden, har SHIC potential att på sikt minska transaktionskostnaderna för sociala utfallskontrakt och bidra till en ekonomiskt effektiv och hållbar resursanvändning.

GO lab är ett partnerskap mellan kulturdepartementet och Blavatnik School of Government på University of Oxford i England och är en grupp på tretton forskare och professionella som publicerar forskningsrapporter, samt ger tekniskt stöd och producerar material för aktörer som på något sätt arbetar med sociala utfallskontrakt, på engelska kallat Social Impact Bonds.

Länk till rapporten: https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/09540962.2019.1583889?scroll=top&needAccess=true&